4H - Huvud, Hjärta, Hand och Hälsa

Bild 1238Ryafåret

Ryafåret har sitt ursprung i de svenska och norska lantrasfåren. Rasen framavlades med en lång, vågig och glansig ryaull som mål. Ryafåren har sin starkaste förankring i Dalarna, Västerbotten och i västra Sverige. Totalt finns det för närvarande omkring 2000 ryatackor registrerade i Sverige.

Historia
Axel Nilsson kom från ett lantbrukshem och var övertygad om att ullen i gamla svenska ryor hörde till en lantras, som syntes ha dött ut. Han reste land och rike kring i början av 1900-talet för Nordiska Museets räkning och passade då på att söka efter ryafåret. Med Emma Zorns hjälp fick han napp och fann några små besättningar i Skattungbyn och på Sollerön i Dalarna. Det är ättlingar till dessa, som utgör basen för nutida bevaringsarbete.

Ett ödesår – 1915
Axel Nilsson tog sig till Dalarna med göteborgsläkaren Carl Mannheimer och hans hustru Maja. De var bl.a. intresserade av konst, konsthantverk, textilhistoria och svensk bondekultur.

I Dalarna mötte de ryafåren och Axel Nilsson valde för deras räkning ut tretton tackor, som placerades på mannerheimska gården Tjöstelsröd i Ljungskile. Bevarandearbetet hade börjat och följdes sedan upp av makarna Wålstedt på 1920-talet.

Maja Mannerheimers engagemang för ryafåret tog sig många uttryck och hon fick flera göteborgsfamiljer med sig. När Emma Jacobsson, hustru till dåvarande landshövdingen, för att finna nödhjälpsarbete åt bohuslänska kvinnor tog initiativ till Bohus Stickning, var tillgången till ullen på Tjöstelsröd en förutsättning. Fåren fanns kvar på ön Oxholmarna i Ljungskile i över sextio år, nu är avkommorna spridda över hela landet.

Kullornas fåfänga räddade rasen
Vid industrialismens genombrott hade ryafåret svårt att stå sig i konkurrensen med andra ullproducerande raser. Eftersom ryafåret är ganska småväxt och smäckert till sin karaktär gav det inte mycket kött. Endast kullorna trängtade efter den lockiga och glansiga lammullen för att smycka sina dräkter. Det blev ryarasens räddning.

Idag uppskattas åter ryaullens unika egenskaper. Fortfarande är inte efterfrågan tillräckligt omfattande för att ge lönsamhet men fårets personliga egenskaper som lättskötta, vänliga och jämförelsevis okomplicerade att föda upp appellerar till uppfödarna och ullens egenskaper börjar bli mer erkända och eftertraktade.

Ryafåret räddas än en gång – Ryaklubben bildas
Ryaklubben bildades 1978 efter ett stormöte i Dalarna. Från början kändes det angeläget att arbeta med ull och ullpriser men snart stod det klart att en förening för ryafåret även har andra uppgifter att fylla. Klubbens främsta syfte är att bevara ryafåret som ren ras. Ryan är en av landets utrotningshotade raser. Den renrasiga vita ryan är idag relativt väl konsoliderad och de svarta djuren ökar i antal.

Ryafåren som ras
Ryafåret härstammar från de svenska, norska och ryska lantrasfåren. Det är ett medelstort får med relativt korta ben. Den långa ullen bildar knäbyxor kring de ullfria benen, svansen är kort (ca 15 cm) och ullfri, liksom ansiktets panna, hjässa och kinder.

Ullen ska vara lång, stark och ha hög glans. Lätta lamningar, hög fruktsamhet och förmåga att söka föda i oländig terräng är andra rastypiska egenskaper. Ryafåret har ett vänligt uttryck i sitt pärlemorskimrande ansikte och stora vackra ögon.

Typbeskrivning för ryafår

Färgen hos enskilda ryafår skall vara
• vit utan andra färginslag
• svart utan andra färginslag, eller
• grå i olika nyanser utan röda toppar

De yttre karaktärsdragen skall i övrigt kännetecknas av
• en fyrkantig silhuett
• relativt korta ullfria ben, ullfri trekantig svans med en maximal längd på 18 cm
• en ullfri panna
• korta, lågt och brett ansatta öron, samt
• en lätt böjd nosrygg

På 4H-gården bor våra fem Tackor: Skrållan, Tjorven, Idun, Iris & Elin. Under hösten betäcks fåren för får får inte får, får får lamm! Lamningen brukar ske under slutet på mars, början på april. Två gånger om året så klipper vi fåren, med ullen tovar och spinner vi. Fåren älskar att bli borstade och matade med knäckebröd.

Familjen får

Mamma – Tacka

Pappa – Bagge

Barn – Lamm